Tanten var gått ur idet....

Så konstigt det kan bli... plöstligt så blev jag sugen att skriva nåt igen! Det börjar bli dags att återuppta den misslyckade trädgården igen, ja, den är inte ens värd att kallas trädgård.... Jag gjorde så fint i ena garageslänten i höst, jag tyckte då det iallafall, men där har herr Grävling varit och grävt så det var inte längre så fint. Växthuset som fört en tynande tillvaro sen det blåste sönder är inte helt ännu, när blir det helt? Svaret finns i stjärnorna, eller möjligen i min fantasi. De gamla däcken som sönerna spritt ut ¨på baksidan lär nog bli kvar för evigt om jag inte tar bort dem själv, likaså skotern som tydligen ska stå på sommarförvaring intill broräcket. Cykelstället borde tas ut från kornbodan, det ligger tre omkullblåsta cyklar framför bron... dörren till mittenbodan hänger käckt på svaj... rosenbuskarna behöver trimmas, rabatter rensas...
 Vaför berättar jag det här? För att alla människor som känner sig värdelösa och tycker att de inte hinner någonting inte ska känna sig ensamma och dåliga... jag finns ju, jag får för det mesta inte riktigt klart nåt men är ganska glad ändå. Efter en riktig djupdykning för några år sen så har jag lärt mig att välja mina strider och inte slösa energi på oviktigheter, sträck på dig var nöjd över det viktiga! I mitt fall tex hur bra vi faktiskt trivs med varandra efter snart 33år (jag och guuuben), hur fantastiska barn jag har ( finns säkert nån som inte håller med där, men tro mig, jag vill inte byta barn med dig), hur friska vi får vara jag, min man och mina ungar.... sen är det väl skönt att vi har mat på bordet, en hyfsad bil och arbeten att gå till... äh, nu ids jag inge mer det var så mycket att vara nöjd över så jag ids inte skriva mer! På nåt sätt så blev trädgårdönskemålen rätt löjliga och ointressanta... jag ska kämpa på mot grävlingar, klösande katter (på äppelträd), ogräs och snöskotrar och sen bara vara nöjd. Var det du med, du är bra!