måndag 18 april 2016

Vaknat

Det knakar lite grann i de femtiotvååriga lederna när jag sträcker på mig efter en lång vila från denna Tants funderingar.
Jag komihåg lösenordet efter flera år!
Smickrad så sitter jag här vid dator och försöker skriva ihop några rader... vet ni, det är människor, riktiga människor som lever, som har sagt att det skulle vara roligt om jag började skriva några rader igen.
Jag har läst att man ska ha en liten plan om vad man ska skriva innan man skriver i en blogg... ojdå, nu blev det fel på en gång.

Iallafall så lever jag ungefär som jag gjort under lång tid, men en stor skillnad är att jag numera kan titulera mig som farmor. Eller möjligen som farmorzilla som min syster sa. Det gillar jag, om man nu tänker sig en farmorzilla på ett positivt sätt.
Jag har tänkt att mitt barnbarn ska inte minnas mig för att jag gav honom pengar och presenter, nej, så länge jag orkar så ska jag försöka ge något väldigt värdefullt i vårt samhälle. Jag ska försöka ge honom av min tid, tid det var en bristvara när mina barn var små, så kanske kan jag ge detta lilla barn lite av min tid. Han är värd all tid i världen.
Men snyft, det där lät ju ganska fånigt... men det var inte desto mindre sant för det.

Idag är en sån där ledig dag efter jobbarhelg som bara har gått... jag var i behov av återhämtning. Det är en lyx som man kan ägna sig åt när man har vuxna barn. Ja, iallafall tre vuxna och en tonåring som skulle till sin bästis efter skolan. Lite panik kan infinna sig mot slutet av dagen då inte mycket nytta blivit gjort, men det börjar kännas bättre i axlarna och det domnar inte lika mycket i fingrarna nu.
Nästa gång har jag nog en plan....


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar