När Tanten inte var nån tant utan en ung tjej så hade hon iget tålamod... hon blev gaaaaaalen om inte saker skedde i samma ögonblick som hon önskade! Särskilt galen blev hon på gubben (som inte var någon gubbe utan en ung kille) om han var seg och sölig... men ju äldre Tanten har blivit så ids hon inte bli galen jämt, hon väljer sina strider. Så... i ca fyra års tid så har en kökslucka varit borta i köket, gubben har lovat skruva fast den, Tanten har påminnt sisådär nån gång per år!
-Jo, jag ska, jag har inte rätta skruvarna, har inte tid just nu och så vidare har gubben sagt. Tanten har varit tålmodig, inte varit sur eller galen... till och med att Tanten har vant sig med att var utan lucka! (men det kan man ju inte berätta åt gubben)
Men så i kväll när Tanten skulle duka fram till middag så...det var som att tiden stod still, näktergalar sjöng i skyn, små keruber åkte runt på moln.... ja, det vart en magisk atmosfär. Dörren bara hängde där! Ja, den satt där fastskruvad och allt! Tanten trodde inte sina ögon när hon stod där och krafsade på dörren i tron att det ingen fanns... gubben hade gjort det för FYRA dagar sen!!!
Tanten blev glad, hon kramade gubben på den raspiga skäggstubben... hon kände sig lite kär!