På väg hem från stan så tänkte Tanten, att idag har jag nog inget att delge världen... men så helt plötsligt så började vet virvla i skallen (körde väl i nåt gupp). Tänk vilken gåva vi fick egentligen av våra föräldrar... vi blev aldrig styrda in i en viss politisk riktning. Jag vet inte än i denna dag till 100% vad mina föräldrar röstade på, nu är båda döda så jag kan inte ens fråga. När man som nervös förstagångsröstare frågade vad de tyckte så fick man till svar att, det måste du tar reda på själv, vad tycker du är rätt... Tanten som inte var nån tant då var väldigt förbryllad, men började tänka lite själv-både galet och rätt! Med tiden mognade det väl fram allt eftersom vad jag själv tyckte och tänkte, inte vad mina föräldrar tyckte att jag skulle tänka. Vi är fem barn i vår familj, jag tror att det är åtminstone fyra politiska partier representerade... vi har har aldrig några politiska gräl, men vi tycker inte alltid lika, men det behöver man inte göra! Man behöver inte hålla med andra, men man måste respektera att andra är av en annan åsikt.
Samma visa var det när Tanten skulle deklarera för första gången, vilket var mycket krångligare på den tiden, jag frågade pappa om han kunde hjälpa mig... pappa brukade ju deklarera åt en hel drös av folk. Svaret var:-Det tycker jag att du ska lära dig själv, det är bara klantskallar som inte kan deklarera, du är ingen klantskalle! Sagt och gjort, jag kollade i "Dags att deklarera" det var ju inte svårt det var ju roligt! Jag har faktiskt inte tänkt på det förut, men gåvan vi fick var att tro på sig själv, du är smart, det du tycker och tänker är lika viktigt och rätt som det andra tycker och tänker...
Jaha är det därför jag inte vet vad du röstar på? :)
SvaraRaderaJag är rätt säker på vad morsan röstade på och även om våra föräldrar aldrig indoktrinerade oss till gilla något speciellt parti så hade de ändå ganska tydliga åsikter och värderingar som bla var grundat i politik. Jag är lika glad som du att våra föräldrar var bra på att få en att se sig själv som värdefull och att ens åsikter var viktiga. Jag tycker också att de var bra på att vara lagom stödjande och ge oss hjälp men ändå vänta sig att vi skulle klara oss själva och bli självständiga människor.
SvaraRaderaHaha försökte skriva en kommentar på min egen blogg, men måste nog gå under anonym....
SvaraRaderaJa, kära syster visst hade de åsikter de var ju inte "hal som en ål", nog kan jag nu som vuxen se vissa politiska grunder i åsikterna vilket jag inte kunde som ung.... jag tycker bara att det var skönt att de litade på att man fattade bra och rätt beslut. Kram/ din anonyma syster